VEGOBLOGGEN

Jag heter Emelie, är 21 år och bor i Linköping. Förra sommaren beslutade jag mig för att bli vegeterian. Jag mådde mycket bättre av den maten och kände att jag hade gjort ett bra beslut. I våras började jag så smått äta kött igen av anledningar jag nu har glömt. Nu under sommaren bor jag hos min pappa och i början åt jag det han ställde på bordet. Med andra ord kött 2-3 gånger/dag. Ganska snart reagerade min kropp väldigt starkt på det. Mina tarmar är inkapabla att bryta ner större mängder kött och så har det varit i många år. Därför beslutade jag mig för att återgå till min vegetariska kost vilken jag förljer till 99%. Jag mår återigen bra.

Efter att i flera dagar känt att jag dels av hälsoskäl, dels av moraliska skäl inte vill äta kött, ägg eller mjölkprodukter men också känt att jag inte igen orkar ta striden med familj, vänner och arbetskamrater. Särskilt inte när jag en gång gått ut med att jag äter kött igen. Inte just nu. För det handlar inte om att "komma ut" en gång, utan det måste man göra varje dag. Det finns alltid folk som vill ifrågasätta ens matvanor.

Jag äter alltså animalier vid tillfällen då alternativ inte finns och där jag snarare är jobbig än bidrar till att fler överväger att äta mer vegetariskt. För jag tror att många mycket väl kan tänka sig äta vegetariskt ibland, men att "struliga veganer" snarare kan ha motsatt effekt hos vissa.

I övrigt försöker jag äta så så mycket veganskt som möjligt. Med det menar jag inte att jag säger nej till en vegetarisk rätt för att det finns en gnutta mjölkpulver i den, men ägg och mjölkprodukter i dess rena former kommer sällan om inte aldrig in i mitt kylskåp.

Att göra lite måste vara bättre än ingenting alls, och på det här sättet gör jag så mycket som jag är beredd att göra i dagsläget. Möjligen blir jag vegeterian eller vegan på heltid i framtiden, eller så blir jag inte det. Men att gå tillbaka till att äta kött varje dag gör jag aldrig. Om inte annat för att min kropp aldrig skulle tillåta det.