VEGOBLOGGEN

Förra sommaren när jag började äta mer vegetariskt och så småningom blev helt och hållet vegetarian var matlagning ett nytt ämne för mig. Jag bodde fortfarande hos min pappa och hade fram tills dess inte behövt laga mat i särskilt stor utsträckning. I början tyckte jag att det var jätteroligt och under sommaren flyttade jag till min egna lägenhet i Linköping. Jag såg det som en chans att testa massor av nya rätter vilket jag också gjorde till en början. Under hösten hade jag ett allt annat än stressigt schema, hade knappt några föreläsningar eller lektioner över huvud taget och kände heller inte särskilt många i den nya staden. Med andra ord hade jag massor av tid och energi över till att laga mat och hitta nya recept. Mitt nyfunna vego-liv gick utmärkt. Jag var dessutom friskare än vad jag varit tidigare höstar/vintrar och överlag piggare.

Men ganska snart började jag tröttna på att komma på nya recept med nya ingredienser hela tiden utan hittade en handfull maträtter som blev standard. Detta i kombination med att jag fick mer att göra både i skolan och privat fick mig att totalt tappa greppet om mina matvanor. Ostmackor till lunch och popcorn till middag var inte helt ovanligt en ganska lång period. Kombinera det med vinter, kyla och ett sedan många år dåligt immunförsvar vintertid. Jag drog alltså på mig förkylningar och bronkiter som inte ville ge med sig.

I mars tog jag beslutet att så smått börja äta kött igen. Jag grät hela kvällen, men kände att jag var tvungen. Jag hade ätit så mycket kidneybönor, kikärtor och quornfärs att jag trodde att jag skulle kräkas av tanken på mer och jag hade varken tid, lust, energi eller fantasi nog att utveckla min matlagning.

Med en mer varierande mat blev jag snart frisk från förkylningarna, men sämre i tarmarna som jag blivit så mycket bättre i sen jag blev vegetarian. Varför vet jag inte, men min mage kan inte smälta kött ordentligt, och har aldrig kunnat det. Mina föräldrar var nöjda när jag kom hem till dem i juni och inte åt egen mat längre. Men eftersom det innebar att jag åt kött varje dag, kapsejsade magen helt och hållet. Jag blev tvungen att nästintill sluta äta kött igen.

Nu känner jag mig återigen pigg, frisk och oerhört inspirerad att hitta nya recept och testa nya saker. För inget blir bra av att fastna i mönster. Vegetarian, vegan eller köttätare spelar ingen roll så länge man inte varierar sig. Jag har skaffat mig ännu mer kunskap i näringslära och tror att jag kan göra det bättre den här gången. Jag har massor av spännande recept på lager som jag inte testat tidigare, och även om det är bekvämt att ha några enkla standardrätter att ta till när man är stressad så vägrar jag hamna i samma fälla som i vintras och bara köra på samma i stort sett hela tiden. Jag har viljan och kunskapen och jag vet vad som händer om jag slarvar.

För tillfället kräver jag inte specialkost när jag kommer på middag hos släkt och vänner, utan äter kött då. Men i övrigt äter jag vegetariskt med ytterst få undantag. Jag mår som bäst då.

Och en av de viktigaste sakerna du kan göra för vego-frågan, är att visa att det inte är en tillfällig ungdomsgrej att vara vego, att slarva med maten och vara sjuk titt som tätt. Det går alldeles utmärkt att vara både vegetarian och vegan utan att få näringsbrist, men det krävs viss kunskap i näringslära och man måste vara noga med att få i sig alla näringsämnen och att variera kosten. Annars kommer det vara sluta med att du ger upp, eller verkar så svag och trött att du hjälper till att sprida myten om den bleka, trötta och spinkiga veganen som lider av diverse bristsjukdomar. Det får ingen att överväga vegolivet. Tvärtom.

Läs mer om vegansk näringslära i en bok med just det namnet, Vegansk näringslära på vetenskaplig grund av Björn Pettersson.