Vad hände med djurrättsaktivismen?
"ARON LUND: VAD HÄNDE MED DJURRÄTTSAKTIVISMEN?
Det slog mig häromdagen att den svenska djurrättsrörelsen har försvunnit.
Det var precis sånt som djurrättsaktivister kämpade för under hela 90-talet. Men i dag hajar jag till mest för att jag får en märklig känsla av déjà vu, en skymt av gamla dagar.
När jag gick i gymnasiet för tio-tolv år sen drällde min Eskilstunaskola av veganer, Peter Singer-läsare och pälsaffärs-marodörer.
I freestylen rullade kassettband med Thomas Di Leva & Refused, Jag äter inte mina vänner - en av svensk pophistorias konstigaste, bästa låtar någonsin.
Själv blev jag vegetarian 1998, och lärde mig snabbt att det hette lakto-ovo-vegetarian om man skulle vara riktigt noga, och riktigt noga skulle man vara. På svenska betydde det att man sväljer mjölk- och äggprodukter, men inga animaliska produkter i övrigt.
Med den nyfrälstes fundamentalism kämpade jag sen i ett par år med alla tillsatser och E-nummer i innehållsförteckningarna, innan jag till sist utmattad kapitulerade inför tillsatstsunamin.
Numera nöjer jag mig med att pilla bort gelatinprodukter ur godispåsen och köpa tygdojor i stället för skinn. Det sista E-numret försvann från svarta listan sedan jag grundligen rådbråkat min syn på skapelsens hierarkier och insett att jag nog, när allt kommer omkring, äter kochenillsköldlöss (E120).
Att man inte längre stöter på särskilt många plakatbärande vegetarianer kan förstås bero på att man inte längre går i gymnasiet. Men det går inte att komma i från intrycket att hela rörelsen gått och tynat bort.
Då och då en insändare i tidningarna, en befriad mink som skumpar iväg mot skogen. Men det är det. Inte ens vårens andfådda spekulation om djurrättsterrorism per glaskrossmatad broiler-kyckling visade sig vara på riktigt - det var mest plast-bitar.
Men så kom då det bolivianska cirkusdjurförbudet och förde mig, som en sojamjölksdoppad madeleinekaka, tillbaka till det 90-tal som flytt.
Och det slog mig att jag nog önskar att djurrätts- rörelsen kunde komma tillbaka, även om det innebär att minktjuvarna och det förvirrade rättighetsbabblet följer med - bara den tidens ilska över djurhanteringen också ville infinna sig.
Forskningen tyder numera, skriver SvD (3/8), på att får, grisar och kor är ungefär lika klipska som hundar och katter.
Det är en insikt som borde ställa till det för stora delar av det kött-ätande svenska folket, i den mån man klarar att underordna menyn moralen.
Ty hundar och katter äter man ju helt enkelt inte. I andra delar av världen - östra Asien - gör man det visserligen, men det föredrar vi att inte tänka på. När det ändå påpekas brukar det utlösa indignerade folkstormar mot de kattätande orientaliska barbarerna.
Ändå är det ingen som, längre, ens höjer ett ögonbryn över den industri-slakt som fyller svenska köttdiskar - hur djuren skrikande radas upp för att få huvudet sönder-skjutet, ett efter ett, framför varandra.
Ingen som på kräftskivan reagerar över att huvudrätten kokats levande. Ingen som ens tycks reflektera över det befängda i att föda upp levande varelser till slakt när det går precis lika bra att käka quorn och soja-kött, eller något annat från den ständigt växande vegetariska menyn.
Och jag tror det säger mer om människan än om djuren."
Välj ekologiskt åtminstone!
För egen del anser jag att jag inte är berättigad att köpa kött från djur som inte har behandlats värdigt nog. Det ska åtminstone vara ekologist från en småskalig produktion eller viltkött annars är jag hellre utan. "Det är så dyrt med eco" säger många. Ja, det är dyrt. Men det är dyrt med kött över huvud taget, och väljer man att äta vegetariskt i veckorna är det oftast möjligt att välja ekologiskt kött till helgen.
Att stå och säga att det är fel att djur behandlas illa, för att samma dag välja det billigaste köttet i frysdisken på ICA är enligt mig hyckleri. Köttbönderna producerar det vi efterfrågar, och efterfrågar vi billigast möjligast till vilket pris som helst, då får vi det. Kräver vi däremot att djuren ska behandlas bra (och inte bara bättre än exempelvis Danmark) och står för det även när vi väljer mat, då kommer vi få det också.
Använd din makt som konsument! Välj eco och vego!
Ovanligt mycket vego
Det finns hopp för mänskligheten!
Jag bara undrar...
Jag gör hellre lite än ingenting
Man kan tycka att det är hyckleri att först göra potatismos på havremjölk, och sen äta quornfilé till som innehåller både ägg och mjölk. Men varför skulle det vara bättre att äta komjölks-potatismos till quornfilén, än att ta bort så mycket animalier ur maten som möjligt? Det går i alla fall åt mindre mängd mjölk på det här sättet vilket i förlängningen betyder att färre kor behöver stå inspärrade i mjölkfabrikerna.
Det är klart att det bästa vore om jag även skippade quornfilén, det förstår jag också. Men om jag ändå vill äta quorn, varför ska jag då dessutom konsumera ÄNNU MER mjölk och ägg? Det räcker gott och väl med det som finns i min quornfilé.
Det etiska syftet med att vara vegan eller vegetarian borde ändå vara att färre djur ska behöva sätta livet till för vår skull. Uppnår man det syftet om man utför vad som närmast kan likna häxjakt på dem som gör lite mindre men fortfarande ganska mycket för att uppnå det syftet? Jag pratar om att veganer går på vegetarianer, vegetarianer på semi-vegetarianer om att de gör för lite och borde göra mycket mer. På det sättet vinner man inte över fler personer på "den goda sidan". Tvärtom kan många skrämmas bort. Från veganism, vegetarianism och semi-vegetarianism. Det slutar alltså med att personen äter animalier varje dag, i tron om att det måste vara allt eller inget. Det vinner ingen på (förutom kött-, ägg- och mjölkindustriernas gubbar).
Inspirera hellre människor att göra så mycket som känns rätt för dem, att byta ut delar av maten, att äta vegetariskt på vardagarna, att äta potatismos på havremjölk till quornfilén istället för att döma personen för vad han eller hon INTE gör. På det sättet tror jag vi kan få fler att välja vegetariskt lite oftare, och hellre ibland än aldrig. Det måste inte vara allt eller inget! Och hellre lite, än ingenting!
Måste tipsa!
Nu är horan hemma igen
Jag är nästan 21 år gammal och bor normalt sett i egen lägenhet. Man borde därför tycka att jag är gammal nog att bestämma själv vad jag ska äta. Och jag har beslutat att äta ytterst lite animalier. Punkt.
Min 13-åriga syster är inte vegetarian och får inte bli det förrän hon är vuxen heller. Men hon föredrar att äta vegetariskt och passar därför på nu när jag är hemma. Vi lagar ofta mat tillsammans och äter vegetariskt när resten av familjen äter en stor biff med massor av smör, ost och pommes frites. Idag värmde vi rester från i torsdags.
Men tro inte att detta är okej. Varje dag får jag höra att det är fel att inte äta kött varje dag och hur äcklig vegetarisk mat är. Och att syrran gillar min mat är verkligen inte okej. Jag har hjärntvättat henne!
Och anledningen till varför jag tar upp detta är att det är väldigt vanligt att vegetarianer och veganer får höra kommentarer från folk som inte alls har med saken att göra och inte sällan är betydligt mindre insatta i vad det innebär att vara veg*an och i näringslära än veg*anen själv. Jag har inte kommit på varför ännu. Men av någon anledning är mina matvanor grymt provocerande för vissa.
Till och med speltillverkarna börjar fatta grejen!
Det går framåt!
Vissa människor gör mig varm i själen
Sånt gör mig glad.
Boktips
Vadå Vegan. Handbok för veganer, vegetarianer och andra nyfikna. Författare: Lisa Gålmark.En jättebra bok jag läste första gången förra sommaren och som hjälpte mig att ta steget att bli vegetarian. Den tar upp saker som varför man borde bli vegan, om hur man genomför det och hur man gör rent praktiskt för att hantera svårigheter som kan dyka upp. Blandat med diverse recept och en hel del humor. Rekomenderas till alla som är veg, funderar på att bli veg, är allmänt intresserad av veg-mat och till alla som har kompisar, partners eller familjemedlemmar som är veg.
Dock en sak som jag efter att ha arbetat 6 år i resturangbranchen retade upp mig på; boken rekomenderar dig som vegan att om du är på en resturang som inte vet vilken mat de ska ge dig att själv följa med ut i köket och titta vad som finns. STOPP! Säger livsmedelsverket. Det är absolut inte tillåtet för obehöriga att vistas i köksregionen, inte ens privatklädd personal får vara där. Berätta hellre vänligt men tydligt vad du äter och inte äter och ge exempel på mat du tror att de har. Om inte annat kan de nästan alltid göra en sallad med exempelvis bönor, linser, kikärtor, oliver och diverse grönsaker med en oljebaserad dressing. Fråga efter bröd anpassad för mjölk/ägg-allergiker. Så länge du är trevlig kommer de (förmodligen) försöka hjälpa dig bäst de kan.
Men i övrigt är det en väldigt bra bok, särskilt för dig som är ung, kanske bor hemma och överväger att bli vegetarian/vegan. Och dina föräldrar.
Att bo hemma
Men jag får se det från den ljusa sidan; kanske bidrar jag till att ortens vegetarianer/blivande vegetarianer får ett liiite bättre utbud att välja på eftersom en person hit eller dit gör stor skillnad.
Roligast var i alla fall igår när brorsan av misstag tog min tofu-wok i tron att det var kött. Jag skrattade så jag höll på kissa på mig, då han redan hade ätit det mesta när han insåg sitt misstag. Och jag kan berätta att min bror tillhör den del av befolkningen som tror att vi MÅSTE ha kött minst 3 gånger om dagen för att överleva.
"Personal Purity vs. Effective Advocacy" Vad innebär minst lidande?
Läste en väldigt intressant artikel på GoVeg.com om att veganism handlar om att skapa minimalt med lidande för djuren. Det gör det om så många som möjligt äter så mycket veganskt som möjligt. Och genom att få det att verka svårt och/eller tråkigt att vara vegan ger inga nya veganer. Därför kan det vara bättre i det långa loppet att äta något som kan innehålla minimalt med en animalisk produkt, än att skrämma potentiella veganer/vegetarianer.
Precis detta skrev jag om i mitt introduktions-inlägg. Jag har tydligt märkt av detta. När jag har sagt att jag är vegetarian och krävt specialkost har det hänt att folk har ryggat tillbaka och till och med lagt en extra köttbit på tallriken för att markera sin ståndpunkt. Löjligt, jag vet men människor är såna. Samma människor har senare när jag sagt att jag fortfarande äter mycket vegetariskt, men kan äta kött vid enstaka tillfällen har varit mycket positiva till mina matvanor och sagt att de själva gillar att äta vegetariskt ibland alternativt varit intresserade av att införa mer vegetariskt i sin kost.
Vegetarianer och veganer behövs! Men det behövs också människor som kan visa att man visst kan äta vegetariskt mer eller mindre ofta, utan att för den delen bli vegetarian/vegan på heltid om man inte vill det. Det måste inte vara allt eller inget. Och att vara vegetarian eller vegan är en strävan, inte en lag som alltid måste följas till 100 %. Särskilt inte när det innebär att färre överväger att själva följa ens exempel.
"Always, always, always remember: Veganism isn't a dogma. Veganism is about stopping suffering. Let me say that again, as an 18-year vegan: Veganism is not a list of ingredients or a set of rules. Being vegan is about doing our best to help animals. So it requires thought, not a checklist.
So if you're at a holiday party with meat-eaters and you're talking about how you can't eat the bread because you don't know what's in it, or you're at a restaurant and there's a veggie burger on the menu but you give the server the third degree about the ingredients or about how it was cooked, you are forgetting the essence of being vegan. You've just made veganism seem difficult by creating barriers to the others at the table who might have otherwise considered the plight of animals. In this situation, others are unlikely to want to ask about your diet, and they're even less likely to think of it as something they might consider. Look at the big picture, and you'll see that your pursuit of purity in that instance does significantly more harm to animals than consuming that tiny bit of animal product! Remember that if just one of those people follows your example, you can save hundreds of animals! And if just one of them might have become a vegan but decides not to because of your example, the reverse is true: You are hurting animals."
Läs hela texten här!
Det där med myror...
Jag förstår inte ens varför det ens är en fråga.
36 kilo räkor
Och det är bara en dag på en resturang i lilla Sverige. Jag tror att mitt jobb är en av anledningarna till varför jag förra året bestämde mig för att bli vegetarian.
Vem är jag?
Jag heter Emelie, är 21 år och bor i Linköping. Förra sommaren beslutade jag mig för att bli vegeterian. Jag mådde mycket bättre av den maten och kände att jag hade gjort ett bra beslut. I våras började jag så smått äta kött igen av anledningar jag nu har glömt. Nu under sommaren bor jag hos min pappa och i början åt jag det han ställde på bordet. Med andra ord kött 2-3 gånger/dag. Ganska snart reagerade min kropp väldigt starkt på det. Mina tarmar är inkapabla att bryta ner större mängder kött och så har det varit i många år. Därför beslutade jag mig för att återgå till min vegetariska kost vilken jag förljer till 99%. Jag mår återigen bra.
Efter att i flera dagar känt att jag dels av hälsoskäl, dels av moraliska skäl inte vill äta kött, ägg eller mjölkprodukter men också känt att jag inte igen orkar ta striden med familj, vänner och arbetskamrater. Särskilt inte när jag en gång gått ut med att jag äter kött igen. Inte just nu. För det handlar inte om att "komma ut" en gång, utan det måste man göra varje dag. Det finns alltid folk som vill ifrågasätta ens matvanor.
Jag äter alltså animalier vid tillfällen då alternativ inte finns och där jag snarare är jobbig än bidrar till att fler överväger att äta mer vegetariskt. För jag tror att många mycket väl kan tänka sig äta vegetariskt ibland, men att "struliga veganer" snarare kan ha motsatt effekt hos vissa.
I övrigt försöker jag äta så så mycket veganskt som möjligt. Med det menar jag inte att jag säger nej till en vegetarisk rätt för att det finns en gnutta mjölkpulver i den, men ägg och mjölkprodukter i dess rena former kommer sällan om inte aldrig in i mitt kylskåp.
Att göra lite måste vara bättre än ingenting alls, och på det här sättet gör jag så mycket som jag är beredd att göra i dagsläget. Möjligen blir jag vegeterian eller vegan på heltid i framtiden, eller så blir jag inte det. Men att gå tillbaka till att äta kött varje dag gör jag aldrig. Om inte annat för att min kropp aldrig skulle tillåta det.
