Ett lyckat träningspass
Jag har precis kommit hem från kvällens joggingtur, och det var en ovanligt jobbig sådan. Sista 200 metrarna kändes det som att alla mina inre organ skulle explodera och jag övervägde att kräkas efteråt. Men jag gav inte upp därför att jag vet att jag kan! Och jag tog mig till mål (utan att kräkas). Det är det som kännetecknar ett bra träningspass för mig; det är egentligen lite för jobbigt men man genomför det av ren envishet och efteråt känner man sig som en urvriden trasa, en stolt trasa.
Inte bara träning för kroppen, det är en självförtroendeboost också!
Här kommer en kommentar som inte gäller just detta inlägg, utan din blogg i stort.
Hur kommer det sig att du valt att inte vara vegetarian på heltid?
Är själv lakto-ovo-vegetarian av etiska skäl och är nyfiken på varför folk väljer att äta eller inte äta kött.
Sandra: bra fråga, men till viss del har jag redan svarat på den så du får helt enkelt titta i mitt arkiv. Läs under kategorierna vegotankar och hälsa kanske du kommer närmare svaret. :) I övrigt kan jag bara säga att jag testade vara vegetarian på heltid, men det är inget för mig i dagsläget. Det kan ändra sig i framtiden, men inte just nu. Jag mår bäst av och tror på vegetariskt som basföda och kött ibland och det är så jag lever. Genom att inte vara vegetarian har jag inspirerat fler att testa vegomat än vad jag gjorde som vegetarian och i det långa loppet tror jag mer på att de flesta minskar drastiskt på köttkonsumtionen än att några få slutar helt. Det måste inte vara allt eller inget, åtminstone inte för mig. :)
