Nu är horan hemma igen
Jag är nästan 21 år gammal och bor normalt sett i egen lägenhet. Man borde därför tycka att jag är gammal nog att bestämma själv vad jag ska äta. Och jag har beslutat att äta ytterst lite animalier. Punkt.
Min 13-åriga syster är inte vegetarian och får inte bli det förrän hon är vuxen heller. Men hon föredrar att äta vegetariskt och passar därför på nu när jag är hemma. Vi lagar ofta mat tillsammans och äter vegetariskt när resten av familjen äter en stor biff med massor av smör, ost och pommes frites. Idag värmde vi rester från i torsdags.
Men tro inte att detta är okej. Varje dag får jag höra att det är fel att inte äta kött varje dag och hur äcklig vegetarisk mat är. Och att syrran gillar min mat är verkligen inte okej. Jag har hjärntvättat henne!
Och anledningen till varför jag tar upp detta är att det är väldigt vanligt att vegetarianer och veganer får höra kommentarer från folk som inte alls har med saken att göra och inte sällan är betydligt mindre insatta i vad det innebär att vara veg*an och i näringslära än veg*anen själv. Jag har inte kommit på varför ännu. Men av någon anledning är mina matvanor grymt provocerande för vissa.
Jag har länge velat bli vegetarian, men inte fått, och blablabla. Men nu har jag bestämt mig, flyttar till internat i höst, och då ska ingen jävel bestämma vad jag ska käka, så då blir jag vegetarian. Tycker att detb är så sjukt dåligt att döda djur, för att sedan äta dom? Det är ju som att vara kannibal. Bra blogg btw! =)
Det brukar finnas ett krav att "ska du inte äta kött så får du laga maten själv", vilket jag tycker är helt okej, då lär man sig massor tills man flyttar hemifrån (om man är yngre t.ex.) Att bestämma sådär som din styvmorsa låter ju helt absurt. Visst har man hört talas om köttälskare, men hon överdriver ju och är rent utav elak mot dig. Vad säger din pappa om saken?
Suck... vad ska man säga till sådana där människor...?
Det är märkligt hur vi kan reta upp vissa bara genom vår kost. Jag brukar inte hålla på och "mässa" på jobbet t.ex. om köttätande eller vegetarianism, MEN ÄNDÅ ska en del kollegor hålla på och tjafsa med mig, fast jag inte sagt något! Konstigt och otroligt irriterande.
Min chef sa under en lunch, "Stackars dig som aldrig får äta god mat".
Hur i hela fridens namn bemöter man ett sådant uttalande?!?! Ska nog börja böla nästa gång, i mitt djupa deltagande i sorgen över att människan är så korkad...
Mimmi: Absolut ska du få bli vegetarian så länge du tar ansvar över det själv. Passa på nu när du flyttar hemifrån
Linnea: Jag tycker oxå att det är ett rimligt krav och står bakom mammas beslut om att syrran är för ung. Min pappa säger ingenting. Om nånting, utan min låtsasmamma får domdera hur hon vill.
Ullis: Ja, vissa människor vet man inte om man ska skratta eller gråta åt. Deras förlust!
aaw tack så mycket :) vad roligt att höra :)
Ja det är ett väldigt märkligt fenomen det där. Jag förstår verkligen inte varför folk ständigt känner ett behov av att lägga sig i min kosthållning, när jag aldrig lägger mig i deras. Eller varför min syster efter mina 13 år som vegetarian fortfarande kan fråga: "äter du kyckling?"
Jag blir helt matt av alla dessa dumma kommentarer...
Men kanske det kan vara så att folk blir provocerade pga att de egentligen känner sig moraliskt underlägsna bredvid en veg*an? I don't know. Skumt är det iallafall.
Vet precis vad du menar. Jag kan inte ens räkna längre hur många gånger jag fått stå till svars för min diet. Ibland har det varit så illa och kommentarerna har varit så många att jag känt att jag inte ens kan äta bland folk. Inte f*n kommenterar jag någon som äter en köttbit, hur de då resonerar när de tycker att det har all rätt att få kommentera hur och vad jag äter förstår jag inte.
Jag är 16 år och vegetarian och har varit vegetarian fullt ut i över ett år nu.
Mina föreldrar hade lite svårt med det i början, sa att jag var tvungen att iaf äta fisk, men även det slutade jag med efter ett tag.
Dom tycker att det är helt okej att jag är vegetarian, det är ju mitt val och jag mår så himla bra av att inte äta kött, innan ja blev vegetarian hade jag mycket magont, som minskade då jag slutade äta kött.
Min pojkvän acepterar att jag är vegetarian men han vill att jag ska börja äta kött igen, men det är inget han tjatar om eller så.
Hans föreldrar dock förstår inte på mig alls, dom tror att man inte kan leva utan kött, att man är helt pshyko om man är vegetarian.
Många av mina vänner säger att dom aldrig skulle kunna leva som vegetarianer, visst jag älskade också grillat kött på somrarna förr, men det var så lätt att välja bort och nu skulle jag aldrig kunna äta det.
Att bli vegetarian var en ganska stor grej för mig, men jag har aldrig ångrat det, jag trivs som vegetarian och jag tänker aldrig återvända till att äta kött vad andra än säger.
Jag tycker det låter väldigt konstigt att föräldrarna ska bestämma vad barnet ska äta. Helst när det handlar om att föräldern bestämmer att barnet måste äta döda varelser.
Jag blev vegetarian när jag var 10 år. Det var följt efter många diskussioner med mina föräldrar där jag fick förklara min ståndpunkt och jag fick läsa på själv för att förstå vad det innebär. De fick läsa på för att de skulle förstå att jag inte på något sätt var för ung för att bli vegetarian. Så länge man äter bra och korrekt kan man vara så väl vegetarian som vegan, men man måste veta vad man behöver och hur man ska tänka för att få sig vitaminer, proteiner och en fullvärdig kost. Tyvärr verkar många vegetarianer inte kunna detta när de är yngre utan utesluter bara mängder med produkter och i det fallet kan det vara mycket dåligt för en växande kropp att äta ickeanimalier. Men jag tycker inte att man ska kalla sig vegetarian då utan uteslutare.
Så din syster borde få vara vegetarian om hon vill, men hon måste läsa på själv, visa engagemang och kunna hävda sin ståndpunkt och visa på att det inte är farligt och att hon inte går miste om något om man komponerar en bra måltid.
När jag var 9,5 började jag äta vegetariskt i skolan och kött hemma, för att vi tillsammans skulle lära oss laga vegetariskt och vid 10 års ålder hade jag till slut fullt gått över till en vegetarisk kost. Då hade jag och min familj tillsammans hunnit sätta oss in i allt och testat oss fram. Det finns många bra dietister att träffa också om man är orolig att man inte får i sig tillräckligt. Jag har besökt dietister när jag var ung tillsammans med mina föräldrar för att vi skulle få en bra kost.
Åldersargumnentet anser jag vara förlegat så länge man är påläst och vet vad man pratar om. Du kan vara såväl vegan som vegetarian från det att du är nyfödd om du vet vad du gör.
